Jag är Daniel Kjellsson.

Här skriver jag om bloggar och om bloggosfären. Om att blogga, om att göra så framgångsrikt och om att tjäna pengar på att blogga.

[email protected]

Twitter: danielkjellsson


Daniel Kjellssons Facebook-profil

This blog has moved!

 

 

But please visit me at danielkjellsson.com. To find more on Technology, communication and some spilled beans about life. The business of life.

 

That is the blog and website of Daniel Kjellsson. I am a business developer, digital media professional, creative director, speaker, investor and wannabe entrepreneur. I try to run 50 kilometers a week and I drink tea. I like to experiment with the internet, with innovations and with ideas.

 

See you around.

 

 


Marcus Birro och Patrick Ekwall stänger



Marcus Birro
stänger av kommentarerna i sin blogg. Och Patrick Ekwall, som stängt av sina sedan tidigare, applåderar tilltaget. Och går dessutom längre och skriver att han hoppas att ”fler bloggare hos seriösa publicister vågar välja samma linje”.

Marcus och Patrick har uppenbarligen problem med anonyma röster. Jag har tidigare skrivit om kommentarer bland annat här och tycker att det är helt fel linje att stänga funktionen. Nej, anonyma påhopp och salvor tillför ingenting. Men att stänga dialogen tar inte bara tillbaka journalistiken till den dystra envägskommunikationens tid utan blåser också alla intelligenta människor på möjligheten att göra sina röster hörda.

Utan kompletterande röster blir såväl bloggen som dess skribent sämre.


Här hittar du gratis wifi



Få saker inspirerar mig lika mycket som stimmiga cafémiljöer. En fin plats, god americano och ett gratis wifi är som upplagt för dopad blogging. Du borde testa.

Wifikartan.se kan du enkelt hitta gratis trådlösa nätverk nära dig. Bara skriv in en gata eller en plats – så listar tjänsten alla platser nära dig. Med kartor, vägbeskrivningar, recensioner och betyg.


Två bra saker med att blogga anonymt



Lunchade nyligen med den anonyma börshaj som skriver bloggen En daytraders dagbokcafe.se (där jag jobbar, det ska sägas). Det fick mig att tänka på just anonymt bloggande och hur illa jag tyckt om den saken tidigare.

Men jag har ändrat mig.

I många fall är det bättre att vara öppen med vem man är, det blir enklare att skapa en nära relation med sina läsare (någonting som i sin tur bygger läsekretsen). Och många känner sig hindrade av anonymiteten, det liksom tillkommer ytterligare en tröskel då man ska producera bra inlägg när man tvingas "akta sig", smyga och fundera.

Men En daytraders dagbok är en framgång. Och anonymiteten fungerar för att…
 
  •  … han vågar underhålla.
Ibland vill man helt enkelt inte stå för det man skriver. Det kan finnas alltifrån rättsliga skäl till rent sociala. Man vill inte synas. Men man vill uttrycka sig. Att då blogga öppet och hålla igen sitt innehåll, censurera sig själv, vinner ingen på. Då är det bättre att blogga anonymt och därmed känna sig fri att underhålla läsarna med alla detaljer och göttiga fakta. Man vågar vara kaxigare och sticka ut.

  • … han odlar en mystik kring sig själv
Läsarna kommer att undra vem bloggaren är, det kommer att finnas teorier, människor kommer att hävda att ”de vet” och så vidare. Mystiken är bra och om människor undrar, så pratar de och pratar de så sprids bloggen till fler. Det kommer också att kännas mer spännande att följa en blogg omgärdad av rykten och rävspel.


Vecka 18 kan du blogga om: Influensa och tortyr


Bild lånad av Eneas.

Som jag tidigare skrivit (bland annat här) så kan du, för att få fler besökare till din blogg, försöka tajma in så att du bloggar om samma saker som många människor samtidigt söker efter (stora nyheter, stora evenemang, saker många människor samtidigt pratar om).

Och av samma anledning brukar jag, lite sporadiskt, försöka tipsa och inspirera om sådana potentiella blogginlägg. Här är ett gäng aktuella ämnen och vinklar.

  • Pandemi-hysteri
81 människor tros ha avlidit i den nya typ av influensa som utbröt i Mexiko för tretton dagar sedan, samtidigt som alarmerande uppgifter kommit om att viruset kan ha spridit sig till New York. Många lär följa denna nyhet (och söka efter information kring den).

Här skriver DN om svininfluensan i Mexiko och till höger finns deras samlade artiklar i ämnet.

Mest intressant är Karin Bojs, chef för samma tidnings vetenskapsredaktion, krönika. I vilken hon bland annat skriver att ”en pandemi kommer att drabba världen, förr eller senare” (och en pandemi är alltså en epedemi som får internationell spridning).

  • Ska man fejka kommentarer i sin egen blogg?
Jag har tidigare tipsat om att det är en bra idé. Men stämmer det verkligen?

  • USA:s tortyrmetoder
”Instängning i låda”, ”simulerad drunkning” och mycket mer. DN:s Peter Wolodarski har läst tidigare hemligstämplade dokument som berättar om vilka specifika tortyrmetoder som brukats av amerikanska soldater i ”kriget mot terrorn”.

  • Hockey VM
Om det går fortsatt bra för Sverige kan det bli en nationell snackis. Till dess kan du fundera ut kul grepp och möjligen bjuda dina läsare på Linus Omarks mest spektakulära mål.

  • Mathias Richardson
En 13-åring som lider av en ärftlig obotlig och dödlig sjukdom som leder till att han, utan att tappa intelligens och medvetande, stegvis blir blind, döv och förlamad. Bara nyfödda lillasystern kan rädda honom. Hela den grymma historien om familjen Richardson hos DN.


Off topic: Martin Ådahl om Pirate Bay-domen

Jag lovade mig själv att detta inte skulle ske. Men som vanligt har jag svårt att hålla löften. Det här handlar inte om bloggosfären, inte om att blogga och verkligen inte om hur man tjänar pengar på att blogga.

Men det handlar om vår vardag online och det känns ändå viktigt. Fokus Martin Ådahl har skrivit en text om domen mot männen bakom Pirate Bay, om den bakomliggande ekonomin och om att "vi har skickat dem i fängelse för medhjälp till våra egna brott". Det är väldigt, väldigt läsvärd.

Hur överlever man på 50 000 kronor i månaden?


Bild lånad av luismi1985. Enligt Creative Commons "Some rights reserved".

Lunchade med en vän idag (22/4) och fick samtidigt lite feedback på mitt inlägg om Fattigbloggen. Han skämtade om hur enormt enkelt det vore att, i rådande ekonomiska kris, provocera människor till vansinne genom att lansera en variant på det uppmärksammade Aftonbladet-projektet.

Föreställ dig till exempel att någon skulle starta Fattigbloggen. Men snarare än att skildra kampen för att överleva på socialbidrag, som Jessica Ritzén gjorde i originalet, skriva om att överleva på 50 000 kronor i månaden.

”Är orolig. Två dagar kvar till lön och bara 6 000 kronor kvar.”

Nu är det givetvis förkastligt och bortom all sans att driva med människors vacklande privatekonomi. Någonting jag absolut inte vare sig uppmuntrar eller uppmanar till. Men rent teoretiskt: det vore ett extremt effektivt sätt att just nu väcka enorm uppmärksamhet. Provokation har alltid varit trafikdrivande.

Detta kan du lära av Aftonbladets succéblogg



Aftonbladet
-journalisten Jessica Ritzens Fattigbloggen
är avslutad. I en månad skulle hon leva på socialbidrag och rapportera om den ekonomiska vardag som idag är verklighet för 379 000 svenskar. Och även om jag i skrivande stund inte sitter på några siffror så kan vi nog enas om att det blev en succé.

Ritzén har intervjuats av många riksmedier (senast i P3, om jag inte minns fel) och bara direktlänkarna från Aftonbladets egen startsida bör ha genererat ordentligt med trafik. I bloggosfären har det skrivits inlägg upp och inlägg ner.

Vad kan vi lära av detta? Jo.

Nischa dig
Kan inte sägas för många gånger. Det kommer alltid att vara enklare om du filtrerar dina intressen och skapar en blogg som ”handlar om någonting”. Det blir tydligare gentemot läsaren, gentemot eventuella samarbetspartners – tydligare och mer effektivt gentemot alla.

Försök att nå en stor plattform
Väldigt mycket enklare sagt än gjort. Men att ha en sajt med redan befintlig trafik i ryggen underlättar såklart allt. Har du en bra idé – ge det åtminstone ett försök. Maila några sajter du tror att din bloggidé/blogg skulle passa bra in på. Idag är många intresserade av gratis material. Och du är intresserad av trafik.

Av samma anledning är det också mer effektivt att bygga en publik om man registrerar sin blogg här på blogg.se (eller på annan gemenskap) snarare än på exempelvis en enorm internationell plattform där du blir ”ensam”.

Reportagebloggar är intressanta
Att skriva en blogg med en tydlig början och ett tydligt slut (tidsbestämt som Fattigbloggen, prestationsbestämt som exempelvis en Stockholm Marathon-blogg eller vad som helst, bara det finns ett tydligt slut) ökar ofta intresset. Det blir lite dramatik, på något vis. Och det blir mer konkret då man, via mot- och medgångar, följer en kamp mot ett tydligt mål.


Christian Lander blev världskänd efter ett års bloggande


Christian Lander. Bild lånad av qviri.

I fredags (17/4) publicerade Resume.se en intervju med Christian Lander, mannen bakom bloggen Stuffwhitepeoplelike. Den blev snabbt en gigant, vidareutvecklades till en bestseller (boken har i skrivande stund sålts i drygt 200 000 exemplar) och kan nu också komma att bli tv-serie.

Landers historia är läsvärd och ordentlig tändvätska åt alla oss med övertygelsen att en blogg kan vara vägen till världsherravälde och ofantlig rikedom.

Idag (17/4) kan du blogga om: Pirate Bay-domen

Som jag tidigare skrivit (bland annat här) så kan du, för att få fler besökare till din blogg, försöka tajma in så att du bloggar om samma saker som många människor samtidigt söker efter (stora nyheter, stora evenemang, saker många människor samtidigt pratar om).

Idag lär den svenska bloggosfären domineras fullständigt av domen mot männen bakom fildelningssajten Pirate Bay. Detsamma gäller akvititeten på sökmotorerna. Hittar du en kul vinkel på storyn, ett lite annorlunda och/eller personligt grepp eller lyckas bara skriva kul, kvalitativt eller speciellt om nyheten – kan du säkert strike gold.

Aftonbladet rapporterar om Pirate Bay-domen här och DN har här publicerat en nyttig "detta har hänt-tidslinje".

Lycka till!

Så blir du nätkändis, del 1


Chris Pearson, webbdesigner och bloggare, bor i Hollywood och har gjort en intressant iakttagelse vad gäller människors försök att bli kända (vill du se hans videoblogg, förbered dig på en ordentlig amerikansk whife beater-stil). Han sammanfattar de misslyckades största misstag med att ”de inte bryr sig om människorna omkring dem”.

 

Om du någonsin ska bli nätkändis (eller känd över huvud taget) så måste du hela tiden interagera med människorna omkring dig. Och vidare engagera dem. När människor pratar med dig på Twitter eller Bloggy – svara alltid. När människor vill connecta med dig och prata med dig på Facebook – svara alltid. När människor kommenterar i din blogg – svara alltid.

 

Människor som på olika vis kontaktar dig gör så för att de är intresserade av dig. Och för att lyckas bygga upp en egen kändisstatus måste du intressera dig tillbaka. Att ignorera andra människors försök att interagera och kommunicera leder bara till ett fortsatt liv bortom strålkastarljusen.

 

När du svarat dessa människor, när du uppmuntrat varje människa som på något vis kontaktat dig, ska du göra allt för att aktivera dessa. Hålla kvar människorna i din sfär. Kanske genom att få dem att skriva upp sig på ditt nyhetsbrev, följa dig på Twitter (följ mig på Twitter här, förresten) eller bli vänner med dig på Facebook.

 

Allt handlar om att skaran runt dig ska växa.

Ps. Här har jag skrivit mer om hur du engagerar människor runt dig, om hur du får skaran runt dig att växa. Ds.

Få en bättre blogg genom att vara noggrann


ThordBörja Blogga tipsar om att man ska ”läsa igenom vad man skrivit innan man publicerar”. Det är, precis som Thord skriver, ”ett självklart råd”.

 

Men inte mindre viktigt för det. Även den mest slipade skribenten slinter lätt på några tangenter. Så ge ditt inlägg en minut extra, läs noga igenom vad du skrivit och undvik stavfel, konstiga meningsbyggnader och oförståeliga resonemang.

 

Jag skulle dessutom vilja göra ett tillägg: läs inte bara din text innan du publicerar, läs den högt för dig själv. Det är ett råd jag ofta ger skribenter. När du, “ute i luften”, hör orden du skrivit uppenbaras konstiga meningar och onödigt komplicerade svängningar mycket tydligare. Det blir lite som att ta ett steg tillbaka och få chansen att titta på sin text med en överblick, och med någon annans ögon.

 

När du, i ditt huvud, förklarar ditt eget resonemang för dig själv, är det inte så konstigt att allt är kristallklart. Men är det lika enkelt och tydligt för någon som aldrig träffat dig? Aldrig tidigare läst dig? Men som nu för första gången läser dig resonera?

 


Ju mer du länkar, desto mer trafik får du

 

Korta blogginlägg är bra blogginlägg.  Klockan är 20:33 denna tisdagskväll och jag tänkte bjuda på ett citat, sådär rakt av bara.

 

Minns inte när Sofia från utmärka mediebloggen Same Same But Different skrev det, men jag vill minnas att det löd: ”Alla siffror jag sett pekar på att ju mer man länkar till andra, desto fler träffar får man på sin egen sajt”.

 

Så sant.

 


Underlätta för läsarna genom att ange datum

 

Allt mer trafik når din blogg genom länkar från andra bloggar och från sökmotorerna. Det går alltså inte att räkna med att alla dina läsare läser dina inlägg samma dag du publicerar dem.

 

Därför underlättar det för alla om du, varje gång du skriver exempelvis ”idag”, ”igår” eller ”imorgon” – alltid skriver det aktuella datumet i parentes. Varje gång du hänvisar till någonting tidsbundet, egentligen.

 

Till exempel:
”Imorgon (22/3) ska det bloggas!”

 

Då kan läsaren alltid känna sig trygg i vad som gäller. Läsarna som möts av detta samma dag du publicerar, får en stärkt känsla av aktualitet. Av att de är med där saker ”händer”. Läsarna som möts av detta senare, då inlägget alltså är gammalt, blir inte irriterade om exempelvis länkar inte fungerar, eller om fakta och information förändrats.

 

Utan kan ta för givet att allt stämde då du skrev det. Ryggen fri!

 


Bill Cunningham är modebloggarnas fader

Vid nästa lugna stund tycker jag att du ska läsa New Yorkers porträtt av Bill Cunningham, en man många kallar ”modebloggarnas fader”. Han är modeskribenten på New York Times som egentligen mest tar bilder på gatan. Han är 80 år gammal och bor på en skumgummimadrass.

 

nytimes.com sänds hans format On the street, ett bildspel i vilket Bill själv berättar sin historia med en röst så lugnande att den borde vara receptbelagd. Alltid väldigt genuint och inspirerande. Och någonting som botar vilken bloggtorka som helst.

 

Tack Olle, för tipset.

 


Om

Min profilbild


RSS 2.0