Bli en bättre bloggare

Marcus Birro stänger av kommentarerna i sin blogg. Och Patrick Ekwall, som stängt av sina sedan tidigare, applåderar tilltaget. Och går dessutom längre och skriver att han hoppas att ”fler bloggare hos seriösa publicister vågar välja samma linje”.

Marcus och Patrick har uppenbarligen problem med anonyma röster. Jag har tidigare skrivit om kommentarer bland annat här och tycker att det är helt fel linje att stänga funktionen. Nej, anonyma påhopp och salvor tillför ingenting. Men att stänga dialogen tar inte bara tillbaka journalistiken till den dystra envägskommunikationens tid utan blåser också alla intelligenta människor på möjligheten att göra sina röster hörda.

Utan kompletterande röster blir såväl bloggen som dess skribent sämre.

Lunchade nyligen med den anonyma börshaj som skriver bloggen En daytraders dagbok på cafe.se (där jag jobbar, det ska sägas). Det fick mig att tänka på just anonymt bloggande och hur illa jag tyckt om den saken tidigare.

Men jag har ändrat mig.

I många fall är det bättre att vara öppen med vem man är, det blir enklare att skapa en nära relation med sina läsare (någonting som i sin tur bygger läsekretsen). Och många känner sig hindrade av anonymiteten, det liksom tillkommer ytterligare en tröskel då man ska producera bra inlägg när man tvingas "akta sig", smyga och fundera.

Men En daytraders dagbok är en framgång. Och anonymiteten fungerar för att…
 

•  … han vågar underhålla.

Ibland vill man helt enkelt inte stå för det man skriver. Det kan finnas alltifrån rättsliga skäl till rent sociala. Man vill inte synas. Men man vill uttrycka sig. Att då blogga öppet och hålla igen sitt innehåll, censurera sig själv, vinner ingen på. Då är det bättre att blogga anonymt och därmed känna sig fri att underhålla läsarna med alla detaljer och göttiga fakta. Man vågar vara kaxigare och sticka ut.

• … han odlar en mystik kring sig själv

Läsarna kommer att undra vem bloggaren är, det kommer att finnas teorier, människor kommer att hävda att ”de vet” och så vidare. Mystiken är bra och om människor undrar, så pratar de och pratar de så sprids bloggen till fler. Det kommer också att kännas mer spännande att följa en blogg omgärdad av rykten och rävspel.

Bild lånad av luismi1985. Enligt Creative Commons "Some rights reserved".

Lunchade med en vän idag (22/4) och fick samtidigt lite feedback på mitt inlägg om Fattigbloggen. Han skämtade om hur enormt enkelt det vore att, i rådande ekonomiska kris, provocera människor till vansinne genom att lansera en variant på det uppmärksammade Aftonbladet-projektet.

Föreställ dig till exempel att någon skulle starta Fattigbloggen. Men snarare än att skildra kampen för att överleva på socialbidrag, som Jessica Ritzén gjorde i originalet, skriva om att överleva på 50 000 kronor i månaden.

”Är orolig. Två dagar kvar till lön och bara 6 000 kronor kvar.”

Nu är det givetvis förkastligt och bortom all sans att driva med människors vacklande privatekonomi. Någonting jag absolut inte vare sig uppmuntrar eller uppmanar till. Men rent teoretiskt: det vore ett extremt effektivt sätt att just nu väcka enorm uppmärksamhet. Provokation har alltid varit trafikdrivande.

Aftonbladet-journalisten Jessica Ritzens Fattigbloggen är avslutad. I en månad skulle hon leva på socialbidrag och rapportera om den ekonomiska vardag som idag är verklighet för 379 000 svenskar. Och även om jag i skrivande stund inte sitter på några siffror så kan vi nog enas om att det blev en succé.

Ritzén har intervjuats av många riksmedier (senast i P3, om jag inte minns fel) och bara direktlänkarna från Aftonbladets egen startsida bör ha genererat ordentligt med trafik. I bloggosfären har det skrivits inlägg upp och inlägg ner.

Vad kan vi lära av detta? Jo.

Nischa dig
Kan inte sägas för många gånger. Det kommer alltid att vara enklare om du filtrerar dina intressen och skapar en blogg som ”handlar om någonting”. Det blir tydligare gentemot läsaren, gentemot eventuella samarbetspartners – tydligare och mer effektivt gentemot alla.

Försök att nå en stor plattform
Väldigt mycket enklare sagt än gjort. Men att ha en sajt med redan befintlig trafik i ryggen underlättar såklart allt. Har du en bra idé – ge det åtminstone ett försök. Maila några sajter du tror att din bloggidé/blogg skulle passa bra in på. Idag är många intresserade av gratis material. Och du är intresserad av trafik.

Av samma anledning är det också mer effektivt att bygga en publik om man registrerar sin blogg här på blogg.se (eller på annan gemenskap) snarare än på exempelvis en enorm internationell plattform där du blir ”ensam”.

Reportagebloggar är intressanta
Att skriva en blogg med en tydlig början och ett tydligt slut (tidsbestämt som Fattigbloggen, prestationsbestämt som exempelvis en Stockholm Marathon-blogg eller vad som helst, bara det finns ett tydligt slut) ökar ofta intresset. Det blir lite dramatik, på något vis. Och det blir mer konkret då man, via mot- och medgångar, följer en kamp mot ett tydligt mål.

Christian Lander. Bild lånad av qviri.

I fredags (17/4) publicerade Resume.se en intervju med Christian Lander, mannen bakom bloggen Stuffwhitepeoplelike. Den blev snabbt en gigant, vidareutvecklades till en bestseller (boken har i skrivande stund sålts i drygt 200 000 exemplar) och kan nu också komma att bli tv-serie.

Landers historia är läsvärd och ordentlig tändvätska åt alla oss med övertygelsen att en blogg kan vara vägen till världsherravälde och ofantlig rikedom.

Vid nästa lugna stund tycker jag att du ska läsa New Yorkers porträtt av Bill Cunningham, en man många kallar ”modebloggarnas fader”. Han är modeskribenten på New York Times som egentligen mest tar bilder på gatan. Han är 80 år gammal och bor på en skumgummimadrass.

 

På nytimes.com sänds hans format On the street, ett bildspel i vilket Bill själv berättar sin historia med en röst så lugnande att den borde vara receptbelagd. Alltid väldigt genuint och inspirerande. Och någonting som botar vilken bloggtorka som helst.

 

Tack Olle, för tipset.